2011-02-02 10:40

Vatten - livets viktigaste ingrediens Featured

Written by Administrator
Waiga Salama. Foto: Marie-Therese Edholm Waiga Salama. Foto: Marie-Therese Edholm Waiga Salama. Foto: Marie-Therese Edholm

Har du någonsin funderat på hur mycket vatten vi gör av med i Sverige? Eller på hur vi skulle ha det om vi inte hade tillgång till den mängd vatten som vi använder idag? Utan att fundera särskilt länge kan man nog komma till slutsatsen att det skulle se väldigt annorlunda ut, men skulle det nödvändigtvis bli sämre?

I sydvästra Algeriets snustorra öken bor hundratusentals flyktingar från grannlandet Västsahara. Där har de bott i mer än 30 år eftersom Marocko ockuperar deras land. De har byggt upp och organiserat fyra flyktingläger där närmare 200 000 västsaharier numera har sina hem. Många av invånarna är födda i flyktinglägren och har aldrig sett sitt land. Flyktinglägren ligger i ett av världens mest ogästvänliga ökenområden. Här är vatten ingen självklarhet.

-Vi har egentligen ingen brist på vatten här. Vi har lärt oss att använda det på rätt sätt utan att slösa, berättar Cherif Sidham Mohamed som är ansvarig för vattendistributionen i flyktinglägret Smara. Vi gör i snitt av med 20 liter vatten per person och dygn här i lägren.

Tjugo liter vatten per dygn låter kanske mycket men i jämförelse med vårt genomsnitt på 200 liter per person och dag tycks det nästintill ofattbart att de kan klara sig på så lite. Mitt i öknen är livets viktigaste ingrediens en bristvara. Orsaken är inte att det inte finns något vatten, faktum är till och med att det finns gott om grundvatten. Det största skälet till deras vattenbrist är snarare att de inte har det som numera blivit livets näst viktigaste ingrediens, nämligen pengar. Det gör att de varken kan organisera ett bygge av en vattenborr eller ett reningsverk som kan avlägsna saltet ur vattnet. Inte heller kan de köpa in tillräckligt med lastbilar för att frakta vattnet till de fyra lägren. De får istället förlita sig helt på olika hjälporganisationer som hjälper dem med vattenfrågan. De har till exempel ordnat så att det numera finns både ett reningsverk några kilometer utanför Smara och vattenbilar som distribuerat ut vattnet till alla familjer. Vattenbristen är egentligen inget märkbart problem i samhället, i alla fall inte så länge hjälporganisationerna forsätter sitt arbete.

Waiga Salama är 20 år och född och uppvuxen i flyktinglägret Smara. Under ett år bodde hon i Spanien och studerade spanska, men förutom det har hon levt hela sitt liv i flyktinglägren.
Visst hade de betydligt mer vatten i Spanien, säger hon medan hon tvättar familjens kläder ute på gården. Där rann det ur kranarna i oändlighet och det är klart att det var lite mer bekvämt, men det är inget jag saknar nu. Man behöver inte ha så mycket vatten egentligen. Hon gnuggar de färgglada melforna som de västsahariska kvinnorna sveper in sig i rena i en liten aluminiumbalja. Den är fylld med vatten och starkt tvättmedel och skummet väller över baljans kanter. Med jämna mellanrum fyller hon på rent tvättvattnet från en hink som hon har bredvid sig. Solen värmer ihärdigt och hon har satt sig i skuggan av huset både för att svalka sig och för att skydda kläderna från vinden. Blåsten drar annars med sig oändliga mängder sand som tar sig in i varje liten söm i de blöta kläderna.

När hon är färdig med tvättandet kramar hon ur kläderna och hänger upp dem i linorna som håller familjens tält uppe. Hon berättar att hon inte alls upplever det som något problem med den begränsade tillgången till vatten.

Vi behöver inte snåla med vattnet, tar det slut så kommer vattentankbilen och fyller på. Vill man till exempel duscha så är det ju bara att göra det och tvätta kläder gör man hur enkelt som helst.
För henne innebär en dusch att man hämtar en tiolitershink med vatten från de små plåtcisternerna som varje familj har för att förvara vatten i vid sin gård. Sedan tvättar man sig med det genom att ösa det över sig i omgångar med en plastmugg. Mer än så behöver man inte. Att tvätta kläder gör man enkelt med hjälp av en hink vatten, alltså blir det sällan mer än tio liter.
I Sverige kräver en fem minuter lång dusch i snitt 50 liter vatten, alltså mer än dubbelt så mycket som Waiga Salama gör av med totalt på två hela dagar. Vill hon värma vattnet så ställer hon det bara i solen innan hon duschar. Här i Sverige går 15-20 procent av en villas energiförbrukning till att värma vatten. Naturligtvis skulle vi få vänta väldigt länge om vi försökte värma vattnet genom att ställa det i solen här i vårt kalla klimat. Genom att använda ett vattensnålt duschmunstycke skulle vi kunna minska vattenförbrukningen för en dusch med nästan 30 procent. En tvättmaskin som marknadsförs som vattensnål förbrukar minst 47 liter vatten och Sveriges enda svanenmärkta tvättmaskin drar ändå så mycket som 67 liter.

Foto: Marie-Therese EdholmNär Waiga Salama använder lika mycket vatten på en dag som vi använder för att duscha i två minuter så är det inte med någon större uppoffring. Hon har förstås mer tid att lägga på sådant som tar längre tid till exempel handtvätt, men att duscha med mindre vatten är inget som kräver mer tid än en dusch med 50 liter vatten. Man blir inte heller fem gånger renare av att man använder fem gånger så mycket vatten. Egentligen handlar det nog mer om tekniken. Många hushåll i Sverige har gamla och vattenslösande duschmunstycken och toaletter. En enda spolning med en vanlig toalettkräver sex liter vatten, ju äldre toaletten är desto mer vatten spolar den.

-När vi använder toan så spolar vi den med ett par muggar vatten som finns i en hink bredvid toan, berättar Waiga leende. Jag vet att det är helt annat i Spanien, men här kan man inte ha det så och vi behöver det inte heller.

Varje dag gör vi av med tio gånger så mycket vatten som Waiga Salama och hennes grannar. Självklart är det svårt för oss att leva som de gör. Men kanske kan det ändå få oss att tänka efter en extra gång innan vi sätter igång en halvfylld tvättmaskin.

Text och foto: Marie-Therese Edholm

Västsahara på Twitter

Västsahara på Facebook