Fel
  • JUser::_load: Unable to load user with id: 69

Fotboll ger mening i flyktingläger

PDFSkriv utSkicka sidan

Västsahara är ett land ockuperat av Marocko sedan 1975. Stora delar av befolkningen är sedan dess förpassade till flyktingläger i Saharaöknen, Algeriet. I lägren, i skuggan av konflikten, finns också ett enormt fotbollsintresse, en växande liga på tolv lag och drömmar om ett eget landslag. 

Tisdag förmiddag i det västsahariska flyktinglägret Rabuni, ett av fyra basläger som Algeriet upplåtit till de västsahariska flyktingarna. På en sandtäckt fotbollsplan, med svagt streckade linjer, tränar ligaledarna Bullahi Said, ett av tolv lag i den västsahariska ligan. Det spelas tvåmål i tryckande hetta. Eftersom det är match mot toppkonkurrenten Ousard på torsdag möter anfallet försvaret i en förberedande internmatch. Träningströjorna bär den västsahariska flaggan med ett peacetecken i mitten. Bullah Saids mittfältsmotor, Muhammed Salmek, får tag på bollen. Han sticker ut med sitt välansade skägg och smidiga teknik, och enligt träningens åskådare Bullahi Saids bästa spelare, fast förmodligen skulle han få svårt att ta plats i ett svenskt division två lag. Men om Muhammed Salmek någonsin skulle få göra mål för sitt favoritlag FC Barcelona, vilket han drömmer om, skulle han som målgest kasta av sig matchtröjan. Under skulle han bära en t-shirt med den symbol som han är mest stolt över – den västsahariska flaggan.  
    
Muhammed Salmek dribblar bort sin försvarare med en överstegsfint, driver mot mål och skjuter. Med alldeles för mycket fot under bollen sparkar han upp ett sandmoln. Bollen seglar iväg över målet som saknar nät. När den för en stund försvinner i det starka solljuset ser det nästan ut som att den har fart nog för att landa på någon av sanddynerna långt borta i horisonten. Lagets tränare, den ständigt leende Buh Ali Alal, blåser i visselpipan. Träningen är slut. Sandiga fotbollsspelare lunkar av planen.

Hemma hos Muhammed Salmek bjuds det på laglunch. Det luktar gott från köket och snart står getkött med pommes frites framdukat på golvet, där måltiderna enligt tradition alltid äts. Kött är lyx för en västsaharier men så är också hela laget på besök. Att dela med sig och visa laganda har de här spelarna lärt sig sedan barnsben. Ordet ”överflöd” används inte alltför ofta i flyktinglägren där de 165 000 invånarna inte skulle överleva många dagar utan FN:s mat och vattenleveranser. Precis som för hela befolkningen har lagspel varit livsviktigt i hela deras liv.

Efter lunchen börjar fotbollssurret. Alla har koll på europeisk klubbfotboll. Al Jazzeera Sports sänder från de stora ligorna och i varenda fotbollsintresserat västsahariskt hem står en skranglig TV påslagen när det vankas match. Den populäraste ligan är spanska La liga. Innan 1975, det året Marocko ockuperade Västsahara, var landet en spansk koloni. Många pratar flytande spanska – arabiskan är första språket – och vissa har fått möjligheten att åka till Spanien och studera när de var yngre.

- Ibrahimovic passar inte in i Barcakollektivet. Han spelar bara för sig själv, säger lagets mittback Muhammed Iwalad under en typisk problemanalys rörande Zlatan.
- Lägg av, han gjorde ju mål sist. Det vänder snart, replikerar Muhammed Salmek.

Diskussionen går över till snack om tjejer. Någon blir retad för att han har något så pass ovanligt som en äldre flickvän. Skratten avlöser varandra.

Sen börjar en mobiltelefon skickas runt. På displayen syns bilder på torterade människor. Kvinnor och barn med sönderslagna ansikten. Män med blodiga armar. Det är västsaharier i de ockuperade områdena som blivit tillfångatagna av marockansk gränspolis när de försökt fly från de ockuperade områdena till flyktinglägren. Alla i rummet, till och med tränare Buh Ali Alal, får svarta ögon.

- Så…te någon? säger Muhammed Salmek. Ett ansträngt skratt bryter ut.      

Muhamed SalmekDet har blivit torsdag och en halvlek är spelad i toppmötet mot Ousard. Bullah Said ligger under med 2-0. Det är inte lika varmt idag men det blåser kraftigt. Sanden sticker i ögonen och verkar hela tiden hitta nya vägar in under kläderna. Bullah Said, som spelar i svartgula tröjor skänkta av det baskiska laget Barracaldo, har haft oturen att spela hela första halvlek i motvind. Det är besvikna ansikten i pausvilan och tränare Buh försöker peppa sitt lag.

En som inte bryr sig lika mycket om dagens resultat står vid sidlinjen och tittar på. Det är Muhammed Selmen, generalsekreterare för det västsahariska fotbollsförbundet.

- Idag har vi 600 registrerade spelare i lägren. Vår förhoppning är att starta ett landslag och få till en första och andra division. Målsättningen är 24 lag till nästa säsong.  

Muhammed Selmen förklarar att den västsahariska fotbollssatsningen inte går ut på att exportera stjärnor till Europa. Fotbollen ska istället ge folk något att fylla tillvaron med i ett flyktingläger där desperationen hela tiden gör sig påmind.

- Fotbollen ger många en mening. Får vi till och med ihop ett landslag så kommer vi ut och kan visa världen att Västsahara existerar och hur Marocko behandlar oss.

I andra halvlek fortsätter det att gå dåligt för Bullah Said. 2-0 blir snabbt 4-0. Matchen slutar till slut 4-1 till Ousard. Efter matchen verkar ändå inte Muhammed Salmek nedslagen.
- Stora lag förlorar hela tiden. Kolla bara på VM finalen 98. Brasilien blev utspelat av Frankrike, nästa VM vann de guld. Vi kommer igen.

 Text och bild: Oscar Nelson

Västsahara på Twitter

Västsahara på Facebook